sebtember

favorites again. Beijing, New York, Malta, Svartö, Åhus, Emmaboda, Stockholm. Beautiful places I've visit!
All pictures taken by Valerie (me)

Which one is your favorite?

Var idag med klassen på filminspelning! Fick en gratis bio biljett! haha fett värt! Fett ont i benen, kommer få feta träningsverken! Fett kallt imorse, frös som en fet ko.
Nu snart kommer min älskling hem till mig. Och ska sova hos mig. Och ska se film med mig. Och ska vara med mig.
<3

Mitt vanliga filmtips!! I'm serious, den här filmen måste ni bara se! Jag är ju som jag nämt innan världens andravärldskrigs freak, som sitter och läser ut den ena populär histora efter den andra och intresset verkar aldrig sluta. Jag har nog sett alla (eller iaf de flesta) WW2 filmer som finns, speciellt filmer om förintelsen, men även filmer då man får följa Adolf Hitlers liv, hur han blev framgångsrik, hur han kom till makten, hur han dog osv osv. Men denna är nog en av de bästa WW2 filmerna jag har sett! Fortfarande en av mina favorit filmer!
The Pianist är gjord av Roman Polanski (polsk-jude som växte upp under andra världskriget) och damn. Han lyckades fånga in allt i filmen för att människor ska bli intresserade och fängslade i filmen!

Adrian Brody fick en oscar för sin roll i filmen. Han spelar pianisten (en av mina favorit pianister) Wladyslaw Zspilman, och hans liv hur han gömde sig för nazisterna och gestapo i Warsawa under WW2.
Btw, om ni vill höra ett piano stycker av Wladyslaw så borde ni höra stycket: Nocturne in C sharp minor, Op. posth. (Pianisten Alexis Weissenberg har spelat en cover på den och är också as bra!)

Blablabla. jag och mama satt och diskuterade igår om hur lite dagens ungdomar vet om andra världskriget. Jag menar, nästan inga jag känner som är i min åldee vet hur många människor dog under andra världskriget. Under vilka förhållanden de dog, vilka sjukdomar många drabbades av. Hur många judar som dog under förintelsen, vilket gas de blir förgiftade av i gaskammaren osv osv. Vissa vet tillochmed inte heller vad DDR var. De vet vad Berlinmuren är men har ingen aning att Tyskland blev uppdelat i västtyskland och DDR. Det är lite synd tycker jag eftersom det är så sjukt intressant! Jag önskar jag kunde jobba med något om det i framtiden... typ arkelog eller nått, där jag kan gräva upp lik i Triblinka, Dachau eller Auschwitz-Birkanau och forska efter olika sjukdomar människor hade, som man ännu inte har upptäckt. Eller så skulle jag vilja skriva en cool bok som får ungdomar att bli intresserade!
Åh det är så intressant. När man väl lär sig så glömmer man det aldrig!

I höst ska jag och mama till Warsawa, Polen och gå på sightseeingstur! Hon har inte varit där efter att det tillhörde Sovjet, och är idag väldigt annorlunda. Miiihh när vi e där vill jag gå till det gamla Warsawa Gettot, gå till Janus Korczaks barnhem, Judiska bergavningsplatsen, se monumenten från Getto upproret, gå till Umschlagplatz (där under 42-43 mer än 300.000 judar depoterades till koncentrationslägret Triblinka). Osv osv.
Åh det finns så mycket och se :)

Jag får nog av mig själv. Jag får någ av mig själv till den punkten jag bara vill slänga en bomb i mitt ansikte. Sudda ut ansiktet jag ser vaje dag. Ta bort det. på något sätt.
Det är kanske därför jag känner mig så misshandlad. Misshandlad av mig själv. Kritiken jag slår mig själv med. Tar aldrig slut. Och det känns som ingen förstår. Som om jag lever i en värld, där människor bara ser mig. Men inte innehållet. Hatar det när ensamheten äter upp en inombords.
Tillslut står man där helt sönderslagen och anstränger sig för att le, men ut kommer bara ett par tomma ögon. Man känner sig som ett skelett. Som en svart skugga som inte orkar resa sig ur sängen.  När ångesten biter sig in i hjärnan och lägger sig in i blodet. Försvinner aldrig. Försvinner aldrig.
Känslan av att vara förföljd. Man springer tills man snubblar.
När utbrotten sker i mitt huvud, och mina migränanfall börjar om.
Jag hatar att se tillbaka. Jag vågar inte att se framåt.