sebtember

Flickan förmår inte röra ett finger, än mindre knäppa händerna, men inom sig ber hon till Schutzmantelmadonnan : "Maria breit den Mantel aus, mach uns ein Schutz och Schirm daraus". Så plötsligt blir det tyst, alldeles tyst, och i tystnaden hör de lastbilen starta på gatan. Ett under hade skett. Judestjärnan på deras dörr syntes helt tydligt, men Dödens ängel hade gått föbi. Guds moder hade glömt dem under sin himmelsblå, stjärnbeströdda mantel, eller kanske var det flickans mor som med sina trollkonster hade kastat en osynlighetskåpa över sin dotter och hennes värdinna. För än var det inte tid. Flickan var räddad. För denna gång.