sebtember

Asså jag går upp i taket!
Det är såhär att jag har ett slag på mig att skriva innan ja ska möta PH.
Igår kväll när jag skulle på planet var vi lite väl försenade. Och jag säger er, att mina naglar existerar inte längre. Jag har bitit ner så att ja behöver plåster på varje onagel finger jag har!
Iaf, det är alltid bra att vara på flygplatsen ca 1 o ½ timme innan. Planet gick 19:40. Och jag stog utanför flygplatsen kl 19:00. Eftersom jag åkte själv till Paris, skulle jag nu också åka hem själv, och sprang som en jävla fåne med Michael i öronen och snubblade över alla rulltrappor. Ingen förstod mig för ingen kunde engelska, men för att göra historien kort så hann jag med precis innan de stängde dörrarna.
Puh!
Sen knarkade jag ost hela vägen på flygplatsen (jag fick dessutom lämna undan tre ostar som jag fick i Normandie för att de trodde jag hade en bomb i den elelr nått, fast jag lyckades smuggla med en liten rackare!)

Paris var så under under WUNDERBAR! Jag dog, jag hade inte hemlängtan en enda gång och veckorna gick SÅ fort!!! Det kändes som två fucking DAR!
bilder kommer bilder kommer! :) jag har inte orkat laddat upp dom än..:/

---

Uaah jag saknar alla mina venner så otroligt mycket! Och jag saknar framförallt min papp. Som ska hämta mig imorgon utanför Båten i Gotland! :) Juhu!

Har inte sett min papa på tre veckor...D: uaah!

Hela morgonen deppade jag och mamma över att Michael har sin begravning idag :( Vi hedrade honom i två timmar genom att spela om alla hans skivor ett dussin gånger. Vi dansade som tokingar och kollade på musikvideor.
Det är så så så sorgligt. Speciellt när en sådan stor, nej, en sådan gigantisk människa med så otroligt stort hjärta, som berör miljontals människor på både bra och dåligt sätt, har somnat in.
Efter 50 år ville Gud ha tillbaka honom, och det är väl rättvist antar jag?
Konstigt att jag reagerar först nu (?) eftersom han har varit död nu i flera dar...med det är först nu när jag kan förstå det. Det är skummt, jag ville inte förstå det innan.
Tack för dina underbara citat som har förändrat hela min inställning på livet och hjälpt mig att inte skämmas över den jag är. Att inte bli irriterad på småsaker. Tack för den otroligt stora gåvan du hade, som du spred dig likt dimma i en skog och fick varje träd gunga fram och tillbaka.
Michael Jackson var en av de största musikerna i vår tid, och jag är glad att jag har fått växa upp med hans musik dånande i mina öron. Jag är glad över att ha fått äran att leva 17 år tillsamans med hans musik. Tack!