sebtember

Sanningen är den att jag har extremt, balta, mega, mucho mycket ångest inför Paris resan. Ända sen jag var liten har jag haft världens jävla hemlängtan besvär! Det är ok när jag åker iväg själv med några kompisar, på klassresa, festival etc. men när det gäller att åka till ett annat land själv, så tyder inget annat än problem.
Jag skyller allt på min morfar och styvmormors hus. Eftersom det var egentligen där hemlängtan började. Det är så otroligt tråkigt där, och väggarna är så otroligt fula, och atmosfären vill jag inte ens börja med. Så varje år när jag var mindre blev jag tvungen att åka dit 1-2 veckor för att besöka de. Och schwupps så kom hemlängtan.
Jag har nog aldrig haft hemlängtan på någon annanplats än när jag får det där. Jag var i england i tre veckor, och det var de roligaste veckorna i mitt liv. Jag var i Tyskland en vecka hos Verena och det var piss kul det med. Jag va på Gotland nu en vecka o woow va kul vi hade det :D
Men så fort Tyskland resan kommer upp då: buähähä spyr jag.
Den goda nyheten är att detta år har jag lyckats få ur mig Tysklands resan och kommit med ett antal ursäkter som: "Jag har inte tid...jag måste jobba...och åka till Gotland...och Skåne så jag kommer inte hinna". Och Såfort som det var, det första jag hör på morgonen när jag sitter vid bordet och äter olivbröd, ringer min Styvmormor och försöker övertala mig "Men någon vecka har du väl tid att komma hit?"
Jag har lovat mig själv att från och med nu, så aldrig med Leutkirch. Det är säkert europas...nej ursäkta mig, världens tråkigaste stad...eller by...eller ställe.

Så kort sagt, är att jag är rädd att jag sa få balta mega hemlängtan nu när jag är i Paris. MEN jag har bestämt mig att det förflutna ska ligga i det förflutna. Jag ska inte ta upp det igen!
Som käre Oliver sade till mig igår kväll: "The past is history, tomorrow is a mystery, today is a gift".
Jag ska vara glad över att jag får tillbringa mina två sommarveckor i ett ur vackert hus mitt i Paris. Men min släkt jag inte känner så värst bra, men vill lära känna mer. Men en hel jävla underbar stad framför ögonen på mig! Det här är fan en dröm gå i uppfyllelse! Människor skulle fan dö för att åka till Paris. Så stäng bara av min dumma paranoida hjärna, och uppskatta dagen som den kommer.

En lista med positiva saker i Paris:

• Hallu de e Paris?
• Stort fint hus.
• Trevliga människor!
• Äventyr!!!!
• Världens vackraste stad!
• Paulines katt :)
• 10000 butiker!
• Tour Eifell.
• Moulain Rouge.
• Le Louvre
• Mona Lisa
• Museuumm <3
• CAFFES!
• Möta Ted och Francoise.
• FOTA FOTA FOTA FOTA!
• Dricka mycket tee!
• Romantik.
• Gå på bio (Coco Avant Chanel)
• Åka till Frankrikes Nordkust.
• Vackert hus,
• vackert hav utanför.
• Paulines söta lillasyster.
  
  Det jag är nervös för:
• Säga hejdå till Mami på flygplatsen. Jag hatar att säga hejdå.
• Möta de på flygplatsen. . .
• Att jag inte ska förstå vad de säger på franska (men de kan ju engelska också!)
  
  

Det blev lite knas på flak grejen men det löste sig :) Efter brorsans utspring, drog vi senare på kvällen till Rasmus studentmottagning. Precis pricken över i:et. Efter ett glas vitt vin blev allt bra och jag lekte boll med min lilla lilla kusin ElsiPelsi.
Imorgon är det brorrans studentmottagning som gäller, o ska träffa PH också! De blir nog svin kul:)
uhaahhaha ja såg nyss filmen "The Dreamers" mhhmmm bästa musiken någonsin <3 Janice Joplin, Bob Dylan, Jim Hendrix, The doors, Edith Piaf, "Tout les garcons et tout les filles de mon age". Wow jag blev helt förtrollad av filmen, se den!
För er som är intresserad i 60 talets ungdomsrevolutioner om vietnamn kriget och andra orättvisor mot våld och krig så är denna film precis rätt för er!
På baksidan av filmen beskrivs det bland annat såhär: "De skapar sina egna regler och experimenterar med varandras känslot och sexualitet i ett krävande och farligt spel. Historien utspelar sig i ett politiskt turbulend Europa. DREAMERS är en berättelse om att upptca sig själv - de tre studenterna testar sig själva och varandra för att se hur långt de är redå att gå..."
Själv bryr jag mig inte ett skit om politik och jag förstår inte värdet i pengar, varför människor blir så beroende av ett stycke papper? Om jag skulle säga detta till min kusin skulle han komma på minst 1000 orsaker varför det jag säger är fel. Men alla har sina principer visst?
Ända sedan jag var liten när jag fick min veckopeng, smög jag senare mitt i natten tillbaka till pappas plånbok och la tillbaka tjugo lappen. Jag kände inte att jag förtjänar pengar. Jag förtjänar något större. Och det oftast människor glömmer är att se skillnaden mellan pengar och kärlek. Att man väljer pengar framför kärlek, det är något jag aldrig kommer förstå mig på.
Det viktigaste för mig var att jag fick den respekt jag förtjänar, den kärlek jag drömmer om.
Därför har jag under mitt senaste år sparat mina pengar och nekat till varje extra peng jag får.
Jag ser mig själv leva ett liv där jag får leva mitt liv som jag vill. Där jag kan vara den jag vill utan att någon komenterar mig. Där jag får inreda min lägenhet som jag vill. Så att jag trivs så att jag känner kraften att vilja leva.
It's alright Ma, I'm only bleeding.
De flesta som möter mig vet redan från utseendet att jag inte är den ideala förbilden för en flicka. Jag ser mig själv som orginell och annorlunda. Det trivs jag med.
Människor kallar mig allt möjligt, knäpp, korkad, konstig, skumm, glad, flummig, social. Men allt detta förknippar jag mig inte med. Jag skulle aldrig kalla mig själv för något av det där.
Jag behöver inte beskriva mig själv för att få människors uppmärksamhet. Jag är jag och ingen annan. Ingen annan är jag för jag är mig själv, föralltid och förevigt. Och det är jag glad för. Och tacksam.

jag är TAGGAD som FAAAn tills på fredag! Ja o Jullan ska på brorsans flak tjuheeej!
gratis öl o trevliga människor <3 wihuu!
Åkte hem till PH idag efter skolan o satt o sola o fixa med filmen. majs.
uhuhuahhauhöhäh nu ska ja gå o lyssna på musik och ta fina bilder o sånt!!! megahaag
ja e glaaad!
ingen skola imorn, för treorna tar studenten!