sebtember

Sanningen är den att jag har extremt, balta, mega, mucho mycket ångest inför Paris resan. Ända sen jag var liten har jag haft världens jävla hemlängtan besvär! Det är ok när jag åker iväg själv med några kompisar, på klassresa, festival etc. men när det gäller att åka till ett annat land själv, så tyder inget annat än problem.
Jag skyller allt på min morfar och styvmormors hus. Eftersom det var egentligen där hemlängtan började. Det är så otroligt tråkigt där, och väggarna är så otroligt fula, och atmosfären vill jag inte ens börja med. Så varje år när jag var mindre blev jag tvungen att åka dit 1-2 veckor för att besöka de. Och schwupps så kom hemlängtan.
Jag har nog aldrig haft hemlängtan på någon annanplats än när jag får det där. Jag var i england i tre veckor, och det var de roligaste veckorna i mitt liv. Jag var i Tyskland en vecka hos Verena och det var piss kul det med. Jag va på Gotland nu en vecka o woow va kul vi hade det :D
Men så fort Tyskland resan kommer upp då: buähähä spyr jag.
Den goda nyheten är att detta år har jag lyckats få ur mig Tysklands resan och kommit med ett antal ursäkter som: "Jag har inte tid...jag måste jobba...och åka till Gotland...och Skåne så jag kommer inte hinna". Och Såfort som det var, det första jag hör på morgonen när jag sitter vid bordet och äter olivbröd, ringer min Styvmormor och försöker övertala mig "Men någon vecka har du väl tid att komma hit?"
Jag har lovat mig själv att från och med nu, så aldrig med Leutkirch. Det är säkert europas...nej ursäkta mig, världens tråkigaste stad...eller by...eller ställe.

Så kort sagt, är att jag är rädd att jag sa få balta mega hemlängtan nu när jag är i Paris. MEN jag har bestämt mig att det förflutna ska ligga i det förflutna. Jag ska inte ta upp det igen!
Som käre Oliver sade till mig igår kväll: "The past is history, tomorrow is a mystery, today is a gift".
Jag ska vara glad över att jag får tillbringa mina två sommarveckor i ett ur vackert hus mitt i Paris. Men min släkt jag inte känner så värst bra, men vill lära känna mer. Men en hel jävla underbar stad framför ögonen på mig! Det här är fan en dröm gå i uppfyllelse! Människor skulle fan dö för att åka till Paris. Så stäng bara av min dumma paranoida hjärna, och uppskatta dagen som den kommer.

En lista med positiva saker i Paris:

• Hallu de e Paris?
• Stort fint hus.
• Trevliga människor!
• Äventyr!!!!
• Världens vackraste stad!
• Paulines katt :)
• 10000 butiker!
• Tour Eifell.
• Moulain Rouge.
• Le Louvre
• Mona Lisa
• Museuumm <3
• CAFFES!
• Möta Ted och Francoise.
• FOTA FOTA FOTA FOTA!
• Dricka mycket tee!
• Romantik.
• Gå på bio (Coco Avant Chanel)
• Åka till Frankrikes Nordkust.
• Vackert hus,
• vackert hav utanför.
• Paulines söta lillasyster.
  
  Det jag är nervös för:
• Säga hejdå till Mami på flygplatsen. Jag hatar att säga hejdå.
• Möta de på flygplatsen. . .
• Att jag inte ska förstå vad de säger på franska (men de kan ju engelska också!)