sebtember

Det blev lite knas på flak grejen men det löste sig :) Efter brorsans utspring, drog vi senare på kvällen till Rasmus studentmottagning. Precis pricken över i:et. Efter ett glas vitt vin blev allt bra och jag lekte boll med min lilla lilla kusin ElsiPelsi.
Imorgon är det brorrans studentmottagning som gäller, o ska träffa PH också! De blir nog svin kul:)
uhaahhaha ja såg nyss filmen "The Dreamers" mhhmmm bästa musiken någonsin <3 Janice Joplin, Bob Dylan, Jim Hendrix, The doors, Edith Piaf, "Tout les garcons et tout les filles de mon age". Wow jag blev helt förtrollad av filmen, se den!
För er som är intresserad i 60 talets ungdomsrevolutioner om vietnamn kriget och andra orättvisor mot våld och krig så är denna film precis rätt för er!
På baksidan av filmen beskrivs det bland annat såhär: "De skapar sina egna regler och experimenterar med varandras känslot och sexualitet i ett krävande och farligt spel. Historien utspelar sig i ett politiskt turbulend Europa. DREAMERS är en berättelse om att upptca sig själv - de tre studenterna testar sig själva och varandra för att se hur långt de är redå att gå..."
Själv bryr jag mig inte ett skit om politik och jag förstår inte värdet i pengar, varför människor blir så beroende av ett stycke papper? Om jag skulle säga detta till min kusin skulle han komma på minst 1000 orsaker varför det jag säger är fel. Men alla har sina principer visst?
Ända sedan jag var liten när jag fick min veckopeng, smög jag senare mitt i natten tillbaka till pappas plånbok och la tillbaka tjugo lappen. Jag kände inte att jag förtjänar pengar. Jag förtjänar något större. Och det oftast människor glömmer är att se skillnaden mellan pengar och kärlek. Att man väljer pengar framför kärlek, det är något jag aldrig kommer förstå mig på.
Det viktigaste för mig var att jag fick den respekt jag förtjänar, den kärlek jag drömmer om.
Därför har jag under mitt senaste år sparat mina pengar och nekat till varje extra peng jag får.
Jag ser mig själv leva ett liv där jag får leva mitt liv som jag vill. Där jag kan vara den jag vill utan att någon komenterar mig. Där jag får inreda min lägenhet som jag vill. Så att jag trivs så att jag känner kraften att vilja leva.
It's alright Ma, I'm only bleeding.
De flesta som möter mig vet redan från utseendet att jag inte är den ideala förbilden för en flicka. Jag ser mig själv som orginell och annorlunda. Det trivs jag med.
Människor kallar mig allt möjligt, knäpp, korkad, konstig, skumm, glad, flummig, social. Men allt detta förknippar jag mig inte med. Jag skulle aldrig kalla mig själv för något av det där.
Jag behöver inte beskriva mig själv för att få människors uppmärksamhet. Jag är jag och ingen annan. Ingen annan är jag för jag är mig själv, föralltid och förevigt. Och det är jag glad för. Och tacksam.