sebtember

Det finns nog inget allvarligt sätt att skriva detta, som jag tänker skriva om nu. Varje gång jag bara tänker på att påbörja något som ens liknar detta, känns allt så oseriöst och fjortis.
Jag kommer ihåg, första gången jag skrev en riktigt seriös "vännskaps brev", där jag beskrev mitt hjärta som full med lådor, och att K. hade en alldeles speciell plats näst intill mitten. Att jag visste att vänskapen skall vara för alltid, för att... jag bara visste. Det stog liksom skrivet i pannan. Men det tog slut. Det kunde jag ana en lång tid innan, även fast jag hade försökt dölja det.

Men såsom många av mina vänner vet, vet att Hedvig min älskling är den bästa vännen jag har.
Vem hade trott det? Första gången vi såg varandra var på Arlanda Flygplats, jag stog och valde mellan en Loka o Ramlösa, skit nervös inför de tre veckorna som just hade börjat. Jag vände mig om för att betala då jag såg Hedvig, som jag inte kände på den tiden, gå emot mig. Inget 'Hej' utan mer som nån jävla bitch blick vi gav till varandra.
Jag blev så avundsjuk, att flickan som jag nyss gav världens bitch blick plötsligt stog i en hög med människor och pratade och kramade alla.

Dagen efter vår mötelse på flygplatsen, hamnade Hedda bredvid mig i kön påväg till nån park i England, Oxford. Jag hade inte ätit på tre timmar och höll på att törsta ihjäl. Min ängel <3 kom och bjöd mig på mat.
Så kort sagt, jag blev vän med Hedvig för att hon bjöd mig på mat haha! Tur det säger jag bara!Tur det!
Det här är inget sånt där: åååhhh-vad-jag-älskar-dig-min-älskling-BBF-forevaaaaaah!

I början så blev jag alltid så avundsjuk, när vi va i England, för att du hade så lätt för dig att prata med människor. Att bli vän med alla, även om ni inte förstod varandra. Men det jag vill att du skall veta Heddis, det är att jag har aldrig skrattat så mycket, så mycket, som med dig. Du är den som får mig att le varje gång jag ser dig stå utanför SL center på Tcentralen:) På en gång ser du vad jag har köpt nytt, om jag har nya brallor elelr glajjor.
Jag är inte en sådan människa som säger hur mycket en person betyder för mig. Men jag tänkte bara att alla skulle veta:) Även om jag verkar okänslig, och om jag bara verkar "glad" hela tiden, betyder det inte att jag är glad inom mig.
Jag har mitt sätt att utstråla mitt humör, jag har det svårt när människor tycker synd om mig, när jag berättar om den mörka delen i min barndom. Det är ingen, ingen jag har berättat detta för, mellan två ögon. Inte ens min bästa vän, som kände mig på den tiden detta inträffade. Men Hedvig, du är den jag kunde berätta det för. Och det skall du veta.

"En hemlighet betyder lika mycket, som den personen du berättar den för." Kom ihåg det Hedvig!
Jesus vad detta inlägget blev långt. Men vafan? En blogg är väl till för sådant? Inte sant? Ja, jag har lust att skriva idag så jag fortsätter ett tag till :)

Hedvig Forsén, kanske världens speciellaste människa? Någon som vet hur jag mår, utan att behöva uttala ett ord. Någon som har ett sådant stort hjärta, som lyckas hålla samman och inte spricka, för att det redan finns så många människor i det. Att alla får plats i ditt hjärta Hedda? Det är något jag inte förstår mig på:) Något jag avgudar, avundar och beundrar av hela min själ!
Jag blir sur, när människor skämtar om saker som är personliga för dig. Jag blir arg, för att du blir förolämpad. Och du vet att jag inte skulle ha något emot att slå till den personen som säger något sådant till dig!

Jag vet att människor i min förra skola oftast skojretade mig när jag inte uttalade orden rätt, att jag hade tyskt dialekt. Människor förstod inte var gränsen gick, för började kalla mig för "tysken" eller "nazi". Inga av mina vänner sa ifrån, bara skrattade med osäkert, medan det ända jag kunde göra var att peka fuck you, och säga att jag iallafall kunde fler jävla språk än du. Men nu vet jag, att om du hade varit med så skulle du inte bara stå där och le. Du skulle gå fram och spotta den i ansiktet, och säga "var glad att hon är tysk, hon har iallafall något du inte har!"
I dig ser jag mig. Du hjälpte mig från denna osäkra flicka som inte kunde kolla rakt fram i tunnelbanan för att jag trodde människor skulle stirra ut hjärnan på mig. Du är den som sa åt mig att ta för mig  ta till dig. Det är ditt liv, inte någon annans. Det är du som bestämmer vad du skall göra!
Sluta vara så osäker, och börja vara dig själv istället!

Dessa ord hjälpte mig dödligt mycket. Dödligt mycket! Inte bara det seriösa snacket nu Heddis:) Utan Hedvigs sinne för humor är nog den skummaste någonsin. Det räcker med att en tant går runt med Billa-Bong stående på varje skinka på brallorna och du faller omkull av skratt. Det räcker med att du inte ens förstår vad du själv säger, utan skrattar bara för att jag skrattar och först två minuter senare förstår vad det var!
Det räcker med att en söt spanior inte fattar vad han ska svara, nu när kinesen har ändrat på en fråga i deras intervjuv. Det räcker med att vår lärare "Jesus" ber oss att ställa undan kameran, och två minuter senare tar vi upp den och han säger: "heh....eh.eh...eh..pp..p...please...pp.pp.p.put...thee..e....ca..mer..aaa...aww.aa...yyyy!
hahahhah <3 HEDVIG DU ÄR DET BÄSTA JAG HAR!
nu skall jag äta.
Läs detta Heddis, för altt jag säger menar jag på fullaste allvar!