sebtember

Det känns som om jag drunknar i mig själv hela tiden. Jag försöker komma upp o få luft men klarar inte av det. Tänker, vad för skillnad gör det?
Panik attacker väcker mig kl fyra på morgonen. Jag inbillar mig själv att jag blöder inifrån och kan inte somna om. Jag drömmer att jag ser mina vänners huvuden avhuggna och att jag blir jagad av en yxa.
Jag kan inte koncentrera mig längre. Jag försöker berätta men sen så kommer jag av mig. Jag förstår inte orden jag säger, jag förstår inte orden som talas till mig. Jag simmar vidare.
Ensamheten hugger mig i magen. Ensamheten tvingar mig att vara social. Över. social.
Jag sitter och kollar på en vit vägg i timmar mitt inatten. Jag drömmer drömmar, tills jag inte ser skillnad på verklighet och fantasi.
Jag tror jag åker tåg, fast jag står stilla.
Detfinnsenmöjlighet.