sebtember

Min mormor dog i cancer sommaren -84. Så jag träffade henne aldrig. Min morfar har prostatarcancer (vanligaste cancer hos män) och min farmor hade njur cancer när jag var 6 år. Nu har hon fått cancer i lungan och i den borttagna njuren.
Det är bara min farfar som är klippan i släkten. Han har aldrig haft större besvär, hans far levde tills han blev 97 år gammal.
Fan att allt ska gå så jävla snett.
Det hemska är att jag känner ingenting. Jag känner ingen sorg och absolut ingen glädje. Min farmor är en av de människorna som har varit närmast till mig. Hon har hjälpt mig med typ alla ämnen i skolan, hon har varit så otroligt stark för att hon har gått igenom så jävla många sjukdomar och hemskheter.
Varför känner jag inget? Det är helt jävla tomt inne i mig. Jag drar ingen min.
Min bror och kusin står framför jultomten (farmor)
Min bror och min Opi (morfar).

Min otroligt vackra mormor! <3 och mamma och moster Mimmi. 
 Mamma och Mimmi och Opi i tyskland.
Pappa och bror
Jag och min bror i Tyskland
Min Opi och min vackra Mormor!
En full jag
Mimmi, Jörg, pappa, mama.

he he ursäkta för alla bilder, jag kunde nte kontrollera mig