sebtember

Var hos läkaren idag med mor. Jag tycker lite synd om mor eftersom hon tar det hela lite värre än vad jag tar. Sanningen är att jag har extrem hormonbrist. Jag saknar en viss hormon som får min kropp att utvecklas långsammare. Dvs, att jag inte har stora bröst, dvs. har inte mycket fett på min kropp, oregelbunden menstration osv. Därför börjar jag ta hormonet Estradiol nu. Den kommer öka mina fettresureser, låter jätte trevligt.
Den tråkiga nyheten, som verkar slå mamma mest av allt är att jag inte kommer kunna föda barn. Jag kommer kunna sätta in mina ägg och nåns spermie i en annan kropp, men jag själv kommer aldrig kunna föda. Visst känns det dåligt, eftersom det är varje kvinnas uppgift att föda barn. Och jag får inte ens chansen att försöka.
Denna "sjukdom" som vissa kallar det, jag kallar det en rubbning i kroppens utveckling, är extremt sällsynt. Min mor berättade för mig när vi satt i ett 20-tal inspirerat café i Prag, att 6 stycker i hela Sverige får detta. Och jag är en av de sex. 6 av 9 000.000 . wounderful.
Jag opererades för drygt 1 ½ månad sedan, och nu har jag två små ärr i min mage. Det var en undersökning, för att se om vad som var fel i min hormonutveckling. De kom fram till att min hormonutveckling har stannat på en stadie, och kommer inte kunna fortsätta utan medicinsk hjälp. So thats what I get now.
Grejen är att, eftersom jag är väldigt lång (om man jämnför med andra delar av världen) ja är 173-174 cm lång. Så tänker inte människor detta så mycket, många har frågat mig om jag har någon slags form av ätstörning för mina armar är extremt smala. Och hela jag är rätt smal, men njet. Min far är 2 meter lång och väldigt smal så jag har fått kroppsbyggnaden från honom.
Enligt min läkare kommer jag även växa 6 cm till. Jag röntgade min hand, och min benskördhet visade att jag skulle bli ca 178-179 cm lång. Tror knappast det kommer hända, men kul o se :)
Tillbaka till min omöjlighet att bli gravid. Det är konstigt, för på något vis har jag alltid vetat att jag aldrig kommer föda egna barn. Enda sedan jag var 11 år, satt jag och drömde om att adoptera små barn från afrika, eller asien, eller öst europa eller indien osv. Jag hade aldrig drömmar om att skaffa egna. Jag har alltid vetat att jag någon gång kommer ändra på hudfärgen som har följt med i min släkt i hundratals år.
Jag vet inte om ni tror på sådant. Men jag tror att man kan veta saker i sin framtid. Det är något starkt man känner, tex om man ska gifta sig. Om man blundar och ser sig själv gifta sig, då är det möjligt. Om man blundar och ser sig själv bo sambo som gammal med någon, då är det mycket möjligt!
blablablablabla. Stressad dag! breaaaaaaaath!