sebtember

Har suttit och lyssnat på sorglig musik, avbrytit med How I Met Your Mother för att inte bryta ihop totalt, sedan lyssnat på sorglig musik igen och tänkt på lyckliga tider i det förflutna och försökt att förtränga de minnen som gjorde illa mig. Har suttit och beundrat människors roliga liv och önskat att jag också kunde vara en person som kan leva livet spontant och kasta bort tusentals pengar på en kväll. Istället får jag ångest och bestämmer mig för att dra hem-ändå inte värt det.
.Ave Maria.
Nu snart måste jag dock fösöka tvinga släpa ut min slitna kropp och åka hem till min sjuka farmor. Hon är fin hon, även om hon är paranoid och har parkinson. Hon är ändå min farmor.

taken by me